Beschreibung:

ISAAC GRÜNEWALD 1889-1946 Ætatis Suæ XX Signerad och daterad ISAAG G. Ætatis Suæ XX anno MDCCCCIX. Olja på duk, 56 x 46 cm. Utförd 1909 PROVENIENS Nordén Auktioner, auktion 23, hösten 1996, katalognr 213 UTSTÄLLD De unga, Hallins Konsthandel, Stockholm 1910 LITTERATUR Bernhard Grünewald: Orientalen. Bilden av Isaac Grünewald i svensk press 1909-1946, Stockholm 2011, avbildad sidan 58 "Det har varit i allmänt bruk att beteckna det moderna svenska måleriets genombrottsmän eller "1909 års män" som "Matisselärjungarna av 1909". Detta är ganska missvisande. Man bringas lätt den uppfattningen att de målningar som utställdes på "De ungas" första utställning i Hallins konsthandel på Drottninggatan våren 1909 var tillkomna sedan deras upphovsmän blivit elever av den franske konstnären. I själva verket var samtliga där utställda tavlor nästan undantagslöst tillkomna före Parisresorna, omedelbart efter de tre studieåren på Konstnärsförbundets skola... Först på de två följande utställningarna utställdes även målningar utförda i Frankrike." Orden ovan är Isaac Grünewalds i boken Matisse och expressionismen från 1944. För att vända blicken mot den första modernistiska utställningen i Sverige bör vi alltså istället koncentrera oss till konstnärslaget De ungas andra utställning på Hallins konsthandel som öppnade den 2 april 1910. Det är också just denna andra utställning som blev så hårt kritiserad i tidningarna, där recensenterna motsatte sig allt vad den moderna konsten hette och skydde Henri Matisse och hans akademi som pesten. Såsom Strix chefredaktör Albert Engström skriver om Matisse i en krönika: "Han kan bra litet i jämförelse med Er, unga skandinaver. Det vill säga - Ni kan bra litet själva, men i alla fall tillräckligt för att icke behöva bli entusiasmerade av en ryggradslös karl. Om än begåvad! Karlen är dum. Dum! Dum! Och en skola i hans stil är om möjligt ännu dummare." Tiden på Matisseakademien blandat med alla andra intryck från det parisiska avantgardet var dock avgörande för utvecklingen av det nya modernistiska måleriet. Den av de unga konstnärerna som kritiseras hårdast är, föga förvånande, Isaac Grünewald Han är också den som gjort utställningsafficherna och den målning som dominerar utställningslokalen är hans tre kvadratmeter stora Kamraterna. Grünewalds sonson Bernhard Grünewald skriver i boken Orientalen - bilden av Isaac Grünewald i svensk press 1909-1946: "Grünewald var dessutom representerad med ytterligare tretton målningar (de övriga 16 utställarna hade i genomsnitt fem målningar var), där framför allt ett par "medvetet feltecknade" nakenmålningar och ett självporträtt målat i kromatiska färger väckte kritikernas antipatier. En recensent skriver att Grünewald är "den mest intresseväckande av de unga" och anser att hans självporträtt trots dess gröna skäggbotten och dess "ungdomligt överlägsna blick" har "en viss kraft och kläm". Kanske var det porträttets osvenska utseende och attityden att en invandrare inte ska sticka upp och ta sig ton som ligger bakom intrycket av det som "överlägset"." Självporträttet som refereras till är auktionens Ætatis Suæ XX - Isaac Grünewald vid tjugo års ålder. Och visst är det ett självporträtt som sticker ut, som syns och som drar blickarna till sig. Precis som Isaac Grünewald själv. Vi ådrar oss Carl Palmes minnesbild av vännen i Paris, som kanske bör betraktas med en nypa salt, av den gode vännen: ?hHan var mager och smärt som en vidja, yvigt långhårig med ?hpejeslockarna?h ringlande vid tinningarna, örhängen av silverfiligranarbete och likadana ringar på fingrarna.?h I porträttet visar Grünewald sig just såsom en stark, orädd, uttrycksfull och självsäker konstnär. Liksom porträttkonsten genom tidernas har karaktäriserats av utåtriktade personligheter är det en sådan vi stiftar bekantskap med. Många var de som provocerades av Grünewalds utmanande porträttet, och dristade sig inte för att uttrycka det i tidningarna. I Stockholms-Tidningens artikel benämns exempelvis endast en må