Beschreibung:

CARL KYLBERG 1878-1952 Väntan Signerad CK. Olja på duk, 48 x 58 cm. Version av en annan målning med samma titel, 94,5 x 116,5 cm, utförd 1938-51 i Solna stads ägo LITTERATUR Brita Knyphausen: Carl Kylberg - Färg och idé, Malmö 1965, jämför bild sidan 216 De sedan generationer nedärvda konstnärsanlagen fick slutligen sitt utflöde när den tjugoårige Carl Kylberg insåg att det var konstnär han skulle bli. Trots motgångar och svåra perioder följde han den insikten livet igenom. Tanken på konstnärskapet utkristalliserades under Kylbergs sorglösa leverne i Berlin, där avsedda arkitekturstudier fick stå tillbaka för mer lockande och intellektuella umgängeskretsar. Kylbergs mecenat, den förmögne Robert Dickson visade sig vara välvilligt inställd till planerna och uppmuntrade sin unge adept att söka sig till Paris. Fadern var dock mer kallsinnig inför sonens konstnärsplaner och tvingade Kylberg att lämna Berlin för Göteborg. Valands konstskola var det längsta faderns välvillighet sträckte sig till, där Kylberg under år 1900 studerade för västkustmålaren Carl Wilhelmson Efter en termin fick studierna dock ett abrupt slut när Dickson plötsligt avled och underhållet upphörde. Kylberg befann sig mitt uppe i de bohemiska göteborgska konstnärskretsarna, emellanåt i misär. 1919 ställde han, tillsammans med andra konstnärer, ut på den nyligen öppnade Liljevalchs konsthall i Stockholm. Visserligen fångade Kylbergs målningar kritikernas intresse men det skulle dröja ytterligare sju år, till separatutställningen på Gummesons konsthandel, innan hans konst på allvar uppmärksammades. Genombrottet kom således förhållandevis sent - Kylberg var vid detta tillfälle 48 år fyllda. Vid trettiotalets mitt var Kylbergs ställning som en av våra mest betydande svenska 1900-talsmålare befäst. Kulmen nåddes 1935 då hans måleri visades på Galerie Billet i Paris och lovorden från kritikerna lät inte vänta på sig. I Konstrevy skrev Henri Héraut: "Han trollar med materien och framdrager på ett subtilt sätt de inneboende realiteterna. Men att måla utan hjälp av synliga och påtagliga massor, att avstå från förmålens runda form, att avstå från effekten av skugga som omger volymerna, att kategoriskt förneka det klaraste (eller det dunklaste) av vad man lär i alla officiella konstakademier i hela världen - vilket mod." Och det går ej att förneka att Carl Kylberg tvivelsutan är en av våra mäktigaste och märkligaste kolorister. Alldeles särskilt är det i hans landskapsskildringar som den utsökta färghanteringen når sin absoluta höjdpunkt i ett crescendo av intensitet. Här råder ett sällsynt harmoniskt samspel mellan form och färg. Kylbergs mästerskap är just sådant att han med några få skimrande färgtoner, den ena ofta lagd på den andra, lyckas få oss att förnimma den rikaste och subtilaste musik. Här samlas den särpräglade atmosfären av mystik och förmedlas av vår mest fascinerade, komplexa och sinnliga färgromantiker.