Beschreibung:

IVAN AGUÉLI 1869-1917 Nordafrikanskt landskap Olja på duk fäst på pannå, 22 x 32,5 cm. På baksidan intyg av Karl Asplund. "Trots sin korta verksamhetstid och de materiella svårigheter som hindrade honom i arbetet och trots den mångsidighet i intressen som splittrade hans krafter hann han göra en insats som är en av de märkligaste och tyngst vägande i det som vi i dag kallar modernt svenskt måleri". (Yngve Berg recension i DN över Aguélis stora utställning på Nationalmuseum 1939). När kvarlåtenskapen efter Ivan Aguéli genom Prins Eugens försorg räddades hem till Sverige visade den sig bestå av 179 målningar och 80 teckningar. Förutom konstverken fanns också två lådor med böcker och manuskript. Namnet Ivan Aguéli var vid den här tiden tämligen okänt i Sverige, utom för en mycket initierad krets av vänner och kollegor. När verken packades upp på Waldemarsudde i närvaro av både prinsen och vännen Karl Nordström föranledde detta den senare att skriva följande yttrande: "Stackars Aguéli skall väl på detta sätt få sin upprättelse och sitt namn inskrivet med heder i vår konsthistoria. En stor del av dessa små lappar äro koloristiska mästerstycken helt enkelt, storligen förtjänade att räddas från glömska och underkastande. Det är en ovanlig, en äkta målarbegåvning, som givit upphov till dem." (Karl Nordströms dagboksanteckningar 20/11 1920). Ungefär samtidigt som Aguélis drömmar om att bli konstnär vaknade i 17-årsåldern, väcktes hans intresse för religionen och mystiken. Under några sommarvistelser på Gotland lärde han känna Richard Bergh och Karl Nordström en vänskap som kom att vara livet ut. Trots motstånd hemifrån gav fadern honom till slut tillåtelse att resa till Paris 1890. Aguéli kände sig hemma direkt i den internationella miljön och var redan från början väl insatt i de konstnärliga strömningarna. Han tog på eget initiativ kontakt med konsthandlaren Père Tanguy för att få se hans verk av Cézanne och van Gogh. Genom Tanguy kom förmodligen Aguéli i kontakt med Émile Bernard och syntetismen. Den konstteoretiska diskussionen med Bernard lockade lika mycket som ämnen som filosofi och religion. Åren i Paris varvades med somrar i Sverige och en allt större vurm för Egyptens konst och kultur och österländsk filosofi. Målandet övergavs för skrivandet och studier i orientaliska språk. Sin lingvistiska begåvning, han kom att studera 14 språk, använde han sig av för att översätta, recensera och författa artiklar företrädesvis i internationella tidskrifter. Trots att han i dag framför allt är känd som konstnär, rörde han inte penslarna under ett drygt tjugotal år från ca 1890-1911. I mitten av 1890-talet anlände så Aguéli äntligen till Kairo och den arabiska kulturen. Den träffade honom rakt i hjärtat och några år senare konverterar han till islam och tar sig namnet Abdul-Hadi som betyder vägledarens tjänare. Han kom att huvudsakligen bosätta sig i Egypten fram till 1909. 1911 återvände Aguéli till Sverige för första gången på många år. Han känner en stor längtan efter att börja måla igen. Vännen Carl Wilhelmson erbjöd honom en friplats på sin målarskola i Stockholm och Aguéli börjar måla inför modell. Året därpå arrangerade Konstnärsförbundet en utställning med svenska konstnärer där Aguéli kom att medverka med fyra målningar. Hans första och enda utställning. Hemlandet kändes dock snart för trångt och Paris konstliv för lockande. Aguéli var väl insatt i kubismens teorier och recenserade flera av deras utställningar, bland annat kubistgruppens "La section d'or" utställning på Galerie la Boëtie, 1912. Under den här perioden i Paris umgås han flitigt med le Fauconnier, van Dongen och Guillaume Apollinaire När första världskriget bryter ut har Aguéli lämnat Paris och befann sig återigen i Kairo. Han kan inte ta sig därifrån och lever under mycket knappa förhållanden de närmaste åren innan han på vaga grunder utvisades till Spanien i januari 1916. Trots de svåra omständigheterna han levde under de sista åren i Egypten åstadkommer han