Beschreibung:

IVAN AGUÉLI 1869-1917 Ung egyptier Olja på duk fäst på papp, 22 x 18,5 cm. Utförd 1914 PROVENIENS Fil. dr Axel Gauffin, Stockholm Doktor Marianne Wistedt, Lidingö Professor Gösta Garpe, Lidingö därefter i arv till nuvarande ägare UTSTÄLLD Svenska Konstutställningen i Hamburg, Lübeck och Berlin 1926, nr 2 Samlarnas utställning, Liljevalchs Konsthall, Stockholm 1937 Aguéli-utställningen, Nationalmuseum, Stockholm 1939, nr 112 Konstnärshuset, Stockholm 1947 Aguéli-Isakson-utställningen, Helsingfors 1948, nr 45 Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm 1954, nr 2 Galerie Blanche, Stockholm 1957, nr 43 Göteborgs Konstmuseum 1957 Jubileumsutställning, Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm 1958, katalognr 287, nr 25 Aguéliudstilningen, Valby Kunstforening, Danmark 1961, nr 58 Ivan Aguéli Norrköpings Konstmuseum 1980, nr 92 Svenska Institutet, Paris 1983 Ivan Aguéli Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm 1984, nr 46, avbildad i katalogen Millesgården, Stockholm 1991 Ivan Aguéli Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm 2006 LITTERATUR Axel Gauffin: Ivan Aguéli SAK 1941, del II, katalognr 169 Ivan Aguéli Waldemarsudde utställningskatalog nr 81:06, jämför porträttstudier i blyerts på Moderna Museet, Stockholm, sidan 208f Viveca Wessel: Ivan Aguéli - porträtt av en rymd, 1988, avbildad sidan 140 "Trots sin korta verksamhetstid och de materiella svårigheter som hindrade honom i arbetet och trots den mångsidighet i intressen som splittrade hans krafter hann han göra en insats som är en av de märkligaste och tyngst vägande i det som vi i dag kallar modernt svenskt måleri". (Yngve Berg recension i DN över Aguélis stora utställning på Nationalmuseum 1939). När kvarlåtenskapen efter Ivan Aguéli genom Prins Eugens försorg räddades hem till Sverige visade den sig bestå av 179 målningar och 80 teckningar. Förutom konstverken fanns också två lådor med böcker och manuskript. Namnet Ivan Aguéli var vid den här tiden tämligen okänt i Sverige, utom för en mycket initierad krets av vänner och kollegor. När verken packades upp på Waldemarsudde i närvaro av både prinsen och vännen Karl Nordström föranledde detta den senare att skriva följande yttrande: "Stackars Aguéli skall väl på detta sätt få sin upprättelse och sitt namn inskrivet med heder i vår konsthistoria. En stor del av dessa små lappar äro koloristiska mästerstycken helt enkelt, storligen förtjänade att räddas från glömska och underkastande. Det är en ovanlig, en äkta målarbegåvning, som givit upphov till dem." (Karl Nordströms dagboksanteckningar 20/11 1920). Ungefär samtidigt som Aguélis drömmar om att bli konstnär vaknade i 17-årsåldern, väcktes hans intresse för religionen och mystiken. Under några sommarvistelser på Gotland lärde han känna Richard Bergh och Karl Nordström en vänskap som kom att vara livet ut. Trots motstånd hemifrån gav fadern honom till slut tillåtelse att resa till Paris 1890. Aguéli kände sig hemma direkt i den internationella miljön och var redan från början väl insatt i de konstnärliga strömningarna. Han tog på eget initiativ kontakt med konsthandlaren Père Tanguy för att få se hans verk av Cézanne och van Gogh. Genom Tanguy kom förmodligen Aguéli i kontakt med Émile Bernard och syntetismen. Den konstteoretiska diskussionen med Bernard lockade lika mycket som ämnen som filosofi och religion. Åren i Paris varvades med somrar i Sverige och en allt större vurm för Egyptens konst och kultur och österländsk filosofi. Målandet övergavs för skrivandet och studier i orientaliska språk. Sin lingvistiska begåvning, han kom att studera 14 språk, använde han sig av för att översätta, recensera och författa artiklar företrädesvis i internationella tidskrifter. Trots att han i dag framför allt är känd som konstnär, rörde han inte penslarna under ett drygt tiotal år från ca 1890-1911. I mitten av 1890-talet anlände så Aguéli äntligen till Kairo och den arabiska kulturen. Den träffade honom rakt i hjärtat och några år senare konverterar han till islam och tar sig namnet Abdul