Beschreibung:

BRUNO LILJEFORS 1860-1939 Katten Jeppe bland lövverk med fågelbo Signerad Bruno Liljefors Akvarell på papper, 18 x 28,5 cm. . PROVENIENS Stockholms Auktionsverk, Kvalitetsauktion, Internationella, våren 1992, katalognr 4535 . "Katten är kanske det djur jag ägnat min mesta sympati. Han representerar bäst denna kroppens och sinnets jämvikt som är så utmärkande för det vilda djuret - och dit räknar jag katten, d.v.s. Skogskatten, den gråstrimmiga utan vitt - den friborne jägaren. Hans mjuka säkra rörelser äga en oändlig harmoni. Hans gång är som harpotoner. Hans böljande rygg glider fram i gräset där det vajar för vinden - liksom i släkt med det. . Hans smidighet kommer än högre till uttryck genom det fläckiga och strimmiga mönstret i hans dräkt med dess säregna fördelning åt kropp och lemmar - åt ansiktets djärva tatuering i all dess blidhet. Hans min är som ville han bara frid. . Men han är ständigt redo till blixtsnabba vändningar och explosiv kraft. Bråk undviker han - som opraktiskt - men tvingas han dit är han genast utan att blinka fienden inpå livet och ingenting ryggar han för. . Kattens förmåga att i en kritisk situation fatta det rätta beslutet om vad som är att göra är underbar. Han behöver aldrig efteråt tänka: "Jag skulle gjort så istället..."" Bruno Liljefors ur "Det vildas rike" . . . Bruno Liljefors hade ett alldeles speciellt förhållande till katten. Som barn var han själv liten och klen - tidigt började han rita, satt och funderade och studerade olika djur. Efter idogt tränande och promenader i naturen skulle han med tiden bli en riktig atlet. Han till och med anlitades som modell i anatomiundervisningen på Konstakademiens principskola där han började vid nitton års ålder. Katten var hans fysiska ideal, av detta djur fascinerades han och fann ständig inspiration. För Bruno Liljefors fanns det dock en katt framför alla andra. Det var katten Jeppe som skulle bli hans trogna vän och ständiga följeslagare. Själv har Liljefors berättat om deras första möte: . "Jag kom en gång som ung hem från jakten med en tjäderhöna som jag skjutit. Jag låg inackorderad i en bondstuga. En liten kattunge lekte på golvet dit jag kastade tjäderhönan. Först sprang han som en blixt under sängen men var strax därpå ute igen, gick varsamt fram och tog så resolut tag om halsen på henne och drog den tunga fågeln med sig baklänges in under sängen. Kattungen var just den typ jag tyckte om, jordgrå med mörkare tvärstrimmor och intet vitt. Då jag flyttade fick jag katten som gåva med mig och vi blevo sen oskiljaktiga." . Så kom det sig att Jeppe blev den store konstnärens tillgivne vän och ständiga skugga. Han följde Liljefors i skogen med en omvittnad entusiasm alltid på jakt efter nya äventyr. Bruno Liljefors var vår främsta djur- och naturskildrare framför alla andra. Han var en av de första konstnärer som lyckades integrera djuren i deras naturliga miljö. Ambitionen var att skildra naturen och djuren i deras rätta sammanhang, därför levde han tillsammans med dem, studerade dem på nära håll i deras egen verklighet och porträtterade dem som sina vänner på ett personligt och initierat sätt. Jeppe och Liljefors blev de oskiljaktiga livskamraterna, vännerna som delade den gemensamma tillvaron tillsammans: . "Han följde mig i skogen som en hund. Han gjorde som en sådan glädjesprång omkring mig då jag tog bössan från väggen. När han kände sig lat brukade han ta ett vigt hopp upp på min axel - även när jag var i full marsch - och lägga sig omkring nacken på skuldrorna. På natten låg han på täcket vid fötterna och kom då och då spinnande och strök sig mot min hals för att konstatera att det var all right. När jag ibland reste bort, brukade han vid hemkomsten möta ett par kilometer hemifrån och ledsaga mig." I auktionens målning smyger Jeppe ur vegetationen mot betraktaren. Här visas tydligt Liljefors medvetenhet om och intryck av friluftsmåleriet och japonismen som han lärt sig i Frankrike. När Jeppe så slutligen lämnade jordelivet skrev Liljefo