Beschreibung:

NILS DARDEL 1888-1943 Hamn vid Atlantiska Oceanen Signerad Dardel. Olja på duk, 54 x 73 cm. Utförd 1916 UTSTÄLLD Nils Dardel Retrospektiv, Liljevalchs Konsthall, Stockholm 1939, nr 74 Nils Dardel Minnesutställning, SAK, Liljevalchs Konsthall, Stockholm 1955, nr 95 Nils Dardel Från 1904 till 1924, Malmö Museum 1963 LITTERATUR Karl Asplund: Nils Dardel del I, SAK 1957, sidan 126, jämför bild på samma sida Karl Asplund: Nils Dardel del II, SAK 1958, katalogiserad under år 1916, sidan 258 "Målningen bygger på en sällsam motsats mellan den blanka stillheten på havet i bakgrunden och en väldig våg som böljande och skummande vräker in i den lilla hamnbassängen. Det är inte något konstruerat "tvärtom", det är ett verklighetsintryck som ligger bakom, gammal lång dödsjö som när den pressas ihop mellan hamnarmarna slår upp icke olikt vågen på Hokusais berömda träsnitt Berget Fuji sett genom en vågdal. Överdriften i bilden är naturligtvis enorm. Några båtar kastas omkring inne i hamnen, koloriten är härligt oceaniskt sval, ljusblått och blågrönt med några enstaka cinnoberröda punkter." Karl Asplund, Nils Dardel SAK 1957 Nils Dardel var sannerligen inte rädd att chockera. Med ett servilt leende och en älskvärd gest tog han emot folkets förebråelser för excentricitet och för "the noble art of making enemies" och fortsatte på den väg som var hans. Vid den ena vägrenen snuddar han ibland vid det banalt söta, vid den andra tangerar han det alltför groteska. Man är i alla fall ytterligt tacksam för att han inte tryggt gått i vägens mitt. Dardel måste vara en av de mest gåtfulla och mångtydigaste konstnärer som vårt land skådat, alldeles oavsett tidsepok. Han var vad man kan kalla "independent in absurdum", man har ibland en känsla av att han inte ens själv kunde till fullo tränga in i den egensinniga värld som var källan till hans konstnärskap. Men trots hans till synes fjärilsfladdrande tillvaro är han vad fransmannen kallar "un homme très sérieux". Inte så att han går genom livet med rynkad panna och sammanbitna läppar, men han tar sitt liv, sitt arbete och, kanske framför allt, de band som binder oss vid andra människor, på djupaste allvar. Till en sådan mans utrustning hör också en egenskap som kanske inte räknas till de mest spektakulära och som kanske inte alltid gör succé i sällskapslivet; arbetsamheten. Hans gode vän Gustaf Hellström påpekar att "den som inte under en längre period sett Dardel i arbete känner honom inte". Så kom också den stora retrospektiva utställningen på Liljevalchs hösten 1939 som en överraskning för många; det var värst vad karln hunnit med på tre decennier. Det var som bekant inte lite. Och, som man säger, det fanns mer i köket.