JAN HÅFSTRÖM född 1937 Det röda golvet Signerad och daterad på baksidan Jan Håfström 1968-72. Akryl på duk, 2 delar, totalt 172 x 193 cm. UTSTÄLLD Galleri Mejan, Stockholm 1969 Materia/Minne, Lunds Konsthall 1982 Moderna Museet, Stockholm 1994-95, katalognr 58 LITTERATUR Douglas Feuk: Måla sitt liv, Stockholm 1989, avbildad sidan 43 Martin Sundberg: Tillvaratagna effekter - om Jan Håfströms konstnärskap och konstnärsroll, Stockholm 2005, omnämnd sidan 380, not 274 I början av 1960-talet började Jan Håfström sin konstnärliga bana med att låna motiv från serier i pop-konstens anda. Sedan dess har han ändrat uttryckssätt och uttrycksform flera gånger. Håfström har arbetat med måleri, teckning, skulptur, film, konstkritik m m. Som få andra prövar han oförtrutet olika sätt att gå vidare i konsten. Det gemensamma temat för Håfström är dock att måla sitt liv. Mot slutet av 1960-talet skulle man kunna säga att Håfströms målningar går mot det abstrakta formspråket. Detta stämmer såtillvida att motiven försvinner men målningarna fylls av något annat - en tydlig textur och konsistens. Det är här alltså inte fråga om färgen som motiv utan som ett självbärande element i sig. I samma veva som dessa element dyker upp i Håfströms måleri hade han flyttat till Vallentuna, ut till landet, varför det blev naturligt att han närmade sig mer konkreta företeelser som vatten, jord, stenar, yta. Målandet som en process i sig blev också viktig del i verken - utforskandet av materien. Vid denna tid börjar Håfström att skapa sina tredimensionella verk i form av lådor och stegar. I Det röda golvet har Håfström i stället låtit en målning anta en tredimensionell form. Ett tiotal smala dukar har fogats ihop till en kvadrat och bildar plankorna i ett golv. Samtidigt som verket är påtagligt konkret närmar sig Håfström här den samtida minimalismen.1972 träffar han flera gånger Robert Smithson i New York och kommer då i kontakt med Smithsons "land art", en postminimalistisk strömning som ifrågasatte den minimalistiska objektskonsten och dess formalism. Land-art konstnärerna använde i stället jordytan som arbetsmaterial. Håfström ägnar sig varken åt minimalism eller land-art men närmar sig samma områden från ett annat håll. Det föreställande i motiven reduceras bort och tonvikten läggs vid experimenterandet av själva texturen i verken. Håfström insuper samtiden, hämtar material ur sina egna erfarenheter och minnen och skapar verk som högst personligt bär signaturen Jan Håfström
JAN HÅFSTRÖM född 1937 Det röda golvet Signerad och daterad på baksidan Jan Håfström 1968-72. Akryl på duk, 2 delar, totalt 172 x 193 cm. UTSTÄLLD Galleri Mejan, Stockholm 1969 Materia/Minne, Lunds Konsthall 1982 Moderna Museet, Stockholm 1994-95, katalognr 58 LITTERATUR Douglas Feuk: Måla sitt liv, Stockholm 1989, avbildad sidan 43 Martin Sundberg: Tillvaratagna effekter - om Jan Håfströms konstnärskap och konstnärsroll, Stockholm 2005, omnämnd sidan 380, not 274 I början av 1960-talet började Jan Håfström sin konstnärliga bana med att låna motiv från serier i pop-konstens anda. Sedan dess har han ändrat uttryckssätt och uttrycksform flera gånger. Håfström har arbetat med måleri, teckning, skulptur, film, konstkritik m m. Som få andra prövar han oförtrutet olika sätt att gå vidare i konsten. Det gemensamma temat för Håfström är dock att måla sitt liv. Mot slutet av 1960-talet skulle man kunna säga att Håfströms målningar går mot det abstrakta formspråket. Detta stämmer såtillvida att motiven försvinner men målningarna fylls av något annat - en tydlig textur och konsistens. Det är här alltså inte fråga om färgen som motiv utan som ett självbärande element i sig. I samma veva som dessa element dyker upp i Håfströms måleri hade han flyttat till Vallentuna, ut till landet, varför det blev naturligt att han närmade sig mer konkreta företeelser som vatten, jord, stenar, yta. Målandet som en process i sig blev också viktig del i verken - utforskandet av materien. Vid denna tid börjar Håfström att skapa sina tredimensionella verk i form av lådor och stegar. I Det röda golvet har Håfström i stället låtit en målning anta en tredimensionell form. Ett tiotal smala dukar har fogats ihop till en kvadrat och bildar plankorna i ett golv. Samtidigt som verket är påtagligt konkret närmar sig Håfström här den samtida minimalismen.1972 träffar han flera gånger Robert Smithson i New York och kommer då i kontakt med Smithsons "land art", en postminimalistisk strömning som ifrågasatte den minimalistiska objektskonsten och dess formalism. Land-art konstnärerna använde i stället jordytan som arbetsmaterial. Håfström ägnar sig varken åt minimalism eller land-art men närmar sig samma områden från ett annat håll. Det föreställande i motiven reduceras bort och tonvikten läggs vid experimenterandet av själva texturen i verken. Håfström insuper samtiden, hämtar material ur sina egna erfarenheter och minnen och skapar verk som högst personligt bär signaturen Jan Håfström
Testen Sie LotSearch und seine Premium-Features 7 Tage - ohne Kosten!
Lassen Sie sich automatisch über neue Objekte in kommenden Auktionen benachrichtigen.
Suchauftrag anlegen