Beschreibung:

JAN HÅFSTRÖM född 1937 Det röda golvet Signerad och daterad på baksidan Jan Håfström 1968-72. Akryl på duk, 2 delar, totalt 172 x 193 cm. UTSTÄLLD Galleri Mejan, Stockholm 1969 Materia/Minne, Lunds Konsthall 1982 Moderna Museet, Stockholm 1994-95, katalognr 58 LITTERATUR Douglas Feuk: Måla sitt liv, Stockholm 1989, avbildad sidan 43 Martin Sundberg: Tillvaratagna effekter - om Jan Håfströms konstnärskap och konstnärsroll, Stockholm 2005, omnämnd sidan 380, not 274 I början av 1960-talet började Jan Håfström sin konstnärliga bana med att låna motiv från serier i pop-konstens anda. Sedan dess har han ändrat uttryckssätt och uttrycksform flera gånger. Håfström har arbetat med måleri, teckning, skulptur, film, konstkritik m m. Som få andra prövar han oförtrutet olika sätt att gå vidare i konsten. Det gemensamma temat för Håfström är dock att måla sitt liv. Mot slutet av 1960-talet skulle man kunna säga att Håfströms målningar går mot det abstrakta formspråket. Detta stämmer såtillvida att motiven försvinner men målningarna fylls av något annat - en tydlig textur och konsistens. Det är här alltså inte fråga om färgen som motiv utan som ett självbärande element i sig. I samma veva som dessa element dyker upp i Håfströms måleri hade han flyttat till Vallentuna, ut till landet, varför det blev naturligt att han närmade sig mer konkreta företeelser som vatten, jord, stenar, yta. Målandet som en process i sig blev också viktig del i verken - utforskandet av materien. Vid denna tid börjar Håfström att skapa sina tredimensionella verk i form av lådor och stegar. I Det röda golvet har Håfström i stället låtit en målning anta en tredimensionell form. Ett tiotal smala dukar har fogats ihop till en kvadrat och bildar plankorna i ett golv. Samtidigt som verket är påtagligt konkret närmar sig Håfström här den samtida minimalismen.1972 träffar han flera gånger Robert Smithson i New York och kommer då i kontakt med Smithsons "land art", en postminimalistisk strömning som ifrågasatte den minimalistiska objektskonsten och dess formalism. Land-art konstnärerna använde i stället jordytan som arbetsmaterial. Håfström ägnar sig varken åt minimalism eller land-art men närmar sig samma områden från ett annat håll. Det föreställande i motiven reduceras bort och tonvikten läggs vid experimenterandet av själva texturen i verken. Håfström insuper samtiden, hämtar material ur sina egna erfarenheter och minnen och skapar verk som högst personligt bär signaturen Jan Håfström