Beschreibung:

ISAAC GRÜNEWALD 1889-1946 Det röda taket - Glasbruksgatan, Stockholm Signerad Isaac. Olja på duk, 55 x 43 cm. Utförd 1915 PROVENIENS Herr John Rossing, Stockholm UTSTÄLLD Isaac Grünewalds målningar 1904 - 1944, Liljevalchs Konsthall, Stockholm 1944, katalognr 91 Isaac Grünewald Sveriges Allmänna Konstförenings minnesutställning, Konstakademien, Stockholm 1959, katalognr 47 År 1914 flyttade Isaac Grünewald tillsammans med sin hustru Sigrid Hjertén in i Saltsjöbanans hus vid Katarinavägen, där de inredde sin gemensamma ateljé. Från den gamla bostaden och ateljén vid Kornhamnstorg hade han bara målat ett fåtal stadsvyer. Men nu blev det uteslutande Södermalm som gällde och under tjugofem år målade han sitt Stockholm från ateljéfönstret; utsikten mot Blockhusudden, mot Katarinavägen och gatorna däromkring, infarten till Stockholms hamn, lagerhusen och magasinen, hamnarbetet med lyftkranar och godståg. Vid den här tiden visade Isaac Grünewald en stark känsla för det moderna och även det mondäna, livet i staden, kanske mer än någon annan av kamraterna i den forna kretsen kring Matisse. Det var väl bara Einar Jolin och hustrun Sigrid Hjertén som i detta avseende kunde tävla med honom. Sålunda låg den nya ateljén perfekt till vid Katarinahissens fot, nära Slussen och med den moderna stadens alla rasslande, tjutande och visslande ljud inom hörhåll. Utsikten över en eggande arbetsmiljö, med lastkranar, järnvägsspår, tåg och båtar var ett sannskyldigt Eldorado för en futurist, men som inte heller kunde lämna en matisseelev oberörd! Det nya låg i rörelsen, både horisontell och vertikal. Grünewald hävdade att landskapet faktiskt hade förändrats genom den nya kommunikationen och den nya tekniken; det såg till exempel helt annorlunda ut från ett fönster på ett framrusande tåg än om man satt i en skogsbacke. Isaac Grünewald valde motiv som just förmedlade rörlighet, men också fest. Han citerade gärna Delacroix som sade att en målnings första plikt är "att vara en fest för ögat". Stockholmsbilderna väckte ett visst uppseende, minst sagt. Konstnären ignorerar det naturalistiska perspektivet, han låter staden torna upp sig efter den nya rytmiken, han klär den i regnbågsklar färgdräkt. Kanske var publiken i början något avvaktande men efterhand vande den sig vid att kunna se på sin stad med nya ögon, att betrakta Stockholm som skön, vital och växande. Det röda taket - Glasbruksgatan visar också att Grünewald inte ville se staden som ett protokoll över verkligheten, han tolkar den istället som idé, synar den med kärlek och upptäckarglädje i blicken. Det var just omkring 1915 som Isaac Grünewalds måleri slog ut i sin fulla, färgprunkande blomning, inspirerat av en annan stor svensk målare, Ernst Josephson den svenska modernismens föregångare. Josephsons linje blev för Grünewald den skönaste melodi och hans färg en brusande symfoniorkester.