Beschreibung:

EINAR JOLIN 1890-1976 Isprinsessan Signerad och daterad Einar Jolin 1917. Olja på duk, 90 x 61 cm. PROVENIENS Inköpt under 1900-talets mitt, därefter i samma familjs ägo Det är en solig vinterdag i Stockholm. Helgfirarna samlas till det stora vinternöjet på skridskobanan där det råder en sällsynt aktivitet. Året är 1917 och till hit har den lovande konstnären Einar Jolin begett sig för att inspireras av den febrila rörelsen. En kvinna utmärker sig. Hennes eleganta kläder - den åtsmitande gröna pälsbrämade tröjan med matchande huvudbonad och muff, det utslagna håret och den avancerade sminkningen vittnar om att det är en världsvan, medveten ung dam vi möter. Som en virvelvind rör hon sig graciöst över isens glatta yta. Hon gör en piruett, stannar upp och förevigas i sin rörelse av den iakttagande konstnärens vakna öga. Han har sökt - och funnit - sin isprinsessa. Einar Jolin är tjugosju år gammal när han finner motivet till auktionens målning. Trots sin ringa ålder har han redan hunnit med mycket i sitt liv. Att han för tillfället befinner sig i hemstaden och inte på kontinenten beror på det rådande världskriget, sedan dess utbrott är han bosatt i en lägenhet på Söders höjder. Einar Jolin är en av de lovande, unga avantgarderna som det talats mycket om i den svenska pressen under de senaste åren. Han har redan studerat några år i Paris, ställt ut på den Baltiska utställningen i Malmö 1914, deltagit i utställningen Schwedische Expressionisten på det beryktade Galerie Der Sturm i Berlin 1915 och på nyöppnade Liljevalchs Konsthall året därefter. Med andra ord är det en ung konstnär med förhållandevis gott självförtroende som fångar ett av dessa tillfällen när det vardagliga livets skönhetsvärden visar sig. Att Einar Jolin funnit sin väg här i livet hade dock inte varit alldeles självklart. Under uppväxten - som son i en akademiskt bildad familj där fadern var professor - tampades den unge Jolin med problem i skolan. Trots hårda ansträngningar lyckades han aldrig bli något förväntat läshuvud. Istället var det moderns konstnärliga anlag som dominerade vår ständigt skissande konstnärssjäls tillvaro. Efter föräldrarnas misslyckade försök att få in pojken på andra vägar - vid femton års ålder hade han fått spendera ett år i de jämtländska skogarna för att utbildas i jordbruk och skogshuggning - började Jolin så sina konstnärliga studier vid Tekniska skolan i Stockholm 1906. Han nöjde sig dock inte här, utan vandrade en dag helt sonika upp till Konstnärsförbundets ledare Karl Nordström med sina skisser och blev antagen utan vidare funderingar. Snabbt blev han där bekant med andra konstnärsaspiranter som Isaac Grünewald Leander Engström och Gösta Sandels själv har han berättat att här samlades: "en massa individer med långt hår, stora halsdukar och slokhattar som sattes på sned på ett sätt som verkligen imponerade på mig som bara var sjutton år och den yngste i laget. Den mest fantastiska av dem alla var naturligtvis Isaac som hade längre och korpsvartare hår än alla andra och en fladdrande lila halsduk. Vi blev goda vänner." Det var också tillsammans med Isaac Grünewald som Jolin begav sig till Paris efter att förbundets skola stängde till sommaren 1908. I modernismens franska metropol blev de unga vännerna snabbt en del av det bohemiskt idealiserade konstnärslivet och snart elever vid den mytomspunne mästaren Matisses akademi. Här lärde de sig om färgen, formen och linjen. Att måla med alla sinnen öppna, låta känslorna styra och vända sig från de korrekt realistiska skildringarna. Paris var oändligheternas stad och den som sökte fann inspirationen överallt. Hos Jolin visades intresset bland annat i den orientaliska konsten och hos äldre tiders mästare på Louvren. Snart utvecklades han till en säker målare som vågade vandra sin egen väg och finna skönheten där ingen annan såg den. Idag ser vi med fascinerade ögon hur Einar Jolin under tiotalet utvecklas till en av våra främsta svenska målartalanger. Han personifierar den måleriska r