Beschreibung:

AXEL OLSON 1899-1986 Florens, Ponte Vecchio Signerad Axel Olsson Florens Ponte Vecchio. Olja på duk fäst på pannå, 40 x 32 cm. Sannolikt utförd 1922 PROVENIENS Apotekare Einar Lindström, Torup (En stor samlare av Halmstadgruppen och GAN) UTSTÄLLD Halmstadsutställningen 1929, katalognr 7 LITTERATUR Konst i svenska hem - målningar och skulpturer från 1800 till våra dagar, andra delen, band II, Göteborg 1943, omnämnd sidan 355, samling 558 . Tillsammans med sin bror Erik och kusinen Waldemar Lorentzon visade Axel Olson 1919 för första gången sina alster på en amatörutställning i hemstaden Halmstad. Samma år lärde de tre känna konstnären Gösta Adrian-Nilsson - GAN - som fick stor betydelse för deras eget måleri och inställning till konsten. Tack vare ett stipendium genom den i Berlin bosatta mecenaten Gustava Oelrich, syster till konstnären Viking Eggeling fick Axel Olson tillfälle att 1922-23 studera i Italien och Tyskland och ägna sig helhjärtat åt måleriet. I Italien besökte han städer som Rom, Florens och Venedig, och studerade de äldre mästarna. Berlin var vid denna tid ett betydande konstcentrum med bland andra flera ryska konstnärer som efter revolutionen flytt hemlandet. Genom bekanta kom Axel Olson i kontakt med den store ryske målaren och skulptören Alexander Archipenkos målarskola och konstnärsgrupperingen Der Sturm. . I Berlin övergav Axel Olson sitt tidigare landskaps- och figurmåleri för ett mer abstrakt och modernistiskt experimenterande. 1924 återvände han till Halmstad och 1929 var han med om att bilda Halmstadgruppen. Hans konst präglades till en början av kubismen men liksom de övriga konstnärerna i Halmstadgruppen orienterade han sig under 1930-talet mot surrealismen. . Det italienska stadsmotivet i den aktuella målningen är hållen i en sparsmakad dov färgskala i en lätt postkubism. Tidig morgonstämning råder - i förgrunden vittjar florentinska fiskare näten i Arnoflodens turkosa vatten. Över floden reser sig den medeltida Ponte Vecchio i nyanser av ockra och umbra. Axel Olson skriver i sin resedagbok om ankomsten till Florens våren 1922: "Florens slår genast an på mig - här är allting vitt och rent och soligt - vi andas en fläkt av landet: Arnos stränder med sina gamla hus och broar, särskilt Ponte Vecchio, det gråa vattnet med båtar och gondoler påminner om Venedig och nätterna är blå och skimrande - mystiska och poetiska. Runt kring staden ligger bergen med vita villor, slott och mörka cypressrader - jag finner att här är ljuvligt och gott att vara - jag har först nu kommit till Italien".