Beschreibung:

ÅKE GÖRANSSON 1902-1942 Silverstaken Stämpelsignerad. Olja på duk fäst på pannå, 49 x 41,5 cm. Intygad på baksidan av Arne Stubelius Utförd 1935/37 PROVENIENS Gösta Stenman, Stockholm August Pungar, Göteborg Stockholms Auktionsverk, Moderna, våren 2007, katalognr 804 Nils Mölstad, Helsingborg UTSTÄLLD Modern konst i hemmiljö, Stockholm 1941, katalognr 142 Konsthallen, Göteborg 1942, katalognr 155 Stenmans Dotter, Stockholm 1944, katalognr 60 Stenmans, Stockholm 1957, katalognr 50 Göteborgs Konstmuseum, Varbergs Museum, Norrköpings Konstmuseum 1977, katalognr 77 Liljevalchs Konsthall, Stockholm 1977-78, katalognr 83 Göteborgs Konstmuseum 2002-2003, katalognr 213 Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm 2002-2003, katalognr 213 Malmö Konstmuseum 2002-2003, katalognr 213 Åmells konsthandel, katalog 75, Stockholm 2003, katalognr 23 LITTERATUR Nils Ryndel: Fyra färglyriker från Västkusten, 1984, sidan 153 Björn Axlund: Färgformen - Åke Göranssons liv och konst, Stockholm 2002, katalognr 213 . År 1940 görs en häpnandsväckande upptäckt i en lägenhet på Höjdgatan i stadsdelen Landala i Göteborg. Det är folkskolläraren, konstnären och skribenten Arne Stubelius, för tillfället sysselsatt med en monografi över Ivan Ivarson som besöker Åke Göranssons moder Hanna. I kökssoffan i den lilla lägenheten finner Stubelius en mängd målningar, rullade och ihopklibbade. Omedelbart inser han den måleriska kvaliteten och snart skulle en spännande tid följa. . Åke Göranssons alltför korta konstnärskap skiljer sig nämnvärt från de övriga kollegorna inom Göteborgskolorismen. Vid 22 års ålder inleder han 1924 sina studier för Tor Bjurström på Valands konstskola där han lär känna Ivan Ivarson Inge Schiöler och Erling Ärlingsson och aktivt deltari undervisningen. 1928 avbryts dock studierna med anledning av att den psykiska sjukdom som härjar hans själ, senare konstaterad som schizofreni, gör sig allt mer påmind. Göransson isolerar sig i hemmet hos modern på Höjdgatan där måleriet under de följande åren var Göranssons livselixir. Bostaden intar en central position i hans konstnärskap och motiven koncentreras huvudsakligen till dess interiör och utsikt. . Måleriet blev för Göransson livsavgörande. Ambitionen var inte att måla för sina betraktare, utan helt och hållet för sin egen skull. Det var heller inte meningen att målningarna skulle visas och ställas ut: "Det är bara studier, tavlorna kommer sedan". 1937 tar den psykiska ohälsan överhanden och Göransson diagnostiseras som sinnessjuk, varefter han under sina sista år vårdas på Lillhagens sjukhus. Efter Stubelius upptäckt av dukarna i kökssoffan tar en febril aktivitet fart. Han kontaktar konsthandlaren Gösta Stenman i Stockholm som köper 27 av de främsta målningarna. Stenman förmedlar även kontakten med Modern Konst i Hemmiljö på Strandvägen i Stockholm där Göranssons första utställning äger rum 1941. Göranssons livsverk väcker beundran hos såväl publik som kritiker. . Året därpå fortsätter utställningen till konstnärens hemstad och Konsthallen vid Götaplatsen. Göransson får under en feberfri period besöka utställningen, sjukhusjournalen vittnar om att besöket varade en dryg timme, konstnären hade varit intresserad och förvånad men inte sagt något. Dagen efter, på sjukhusronden, svarade han att han kände igen sina tavlor och på frågan om vad han tyckte om utställningen svarade han "jag vet om dom var sinnliga". Vid moderns besök på sjukhuset därefter sägs Göransson ha uttryckt: "Den där Göransson var visst en ganska bra målare, men vart tog han vägen?" Idag betraktar vi Åke Göransson som en av de främsta representanterna för Göteborgskolorismen, som med en särskild förmåga genom färgen lyckas förmedla en känslomässig innerlighet.